update med diverse bilder

Det händer mycket nu, och värmen gör att motivationen till ett inlägg känns avlägset, men lite bilder får ni

kram

Skrutten har passerat halvåret

ja det är så sant. DEn 9 juni blev Wilmer 6 månader. Hur sjukt är inte de. Wilmer växer ju så det knakar kan jag säga. Han är 74 lång och väger 9930. Hihi två kurvor över både på längd och vikt. Annars så händer de inte så mycket. Wilmer tar all min tid. Han har dock börjat gå själv i sin gåstol, vilket gör att han inte längre behöver bli buren överallt*hihi*

I morgon är det midsommar, är det fint väder så ska familjen ut till kagghamra för lite firande, mig spelar det ingen roll bara det finns lotter. Jag är lite lätt lott beronde.Hoppas också att övriga familjen skippar midsommar mat, och i stället vill grilla... Mmmmmm

Jag måste bara berätta det absolut de roligaste jag har hört på länge. Patriks kollegas son hade sagt åt sin son att han skulle sköta om sin hamster och vara snäll mot den, annars skulle pappan spola ner hamstern i toaletten. Efter någon dag frågade pappan sin son var hamstern var. Pojken svarade glatt att han hade spolat ner den i toaletten, Ingen trodde honom och det började leta efter det lilla livet. Man frågade pojken igen om var hamstern var. Men jag säger ju att jag har spolat ner den i toaletten. Hhaha. Jag skrattade så jag dog hihi

Nu ska jag dricka ett glas cole sen borsta tänderna och sova. Glad midsommar därute

Kram

Update

Nu var det ett tag sen igen. Har liksom svårt att hitta motivation till att skriva.

På lördag är det i alla fall Wilmers dop. Något som skulle vara så litet med ett fåtal gäster har nu blivit betydligt större, men ett 50 tal gäster, vilket så klart gör att det blir mer jobb. Men när allt är klart så blir det kanon. Vi fick vår fina bilbarnstol i går. Tack Moster,Emil och Morfar. En kanon present. Wilmer har fått en gå stol av sina kära mormor också den i förväg. Är så himla nöjd.Wilmer älskar att sitta i sin"bil" och trycka på precis alla knappar, såg att man i alla fall lätt kunde stänga av ljudet, kan vara bra att veta..

I dag ska jag ner till Centrum, ska försöka hitta kläder till dopet. Jag ska också försöka inhandla det sista i matväg. I morgon är Patrik ledig, då ska det bakas. Tjuvstartade i söndags och bakade de 50 första bullarna men måste nog baka minst 50 till+ att det ska bakas chockladrutor.

Nu ska jag passa på att fixa ordning mig medan Wilmer sover en stund..

Kram

Gröt är väl sådär va.....

Träningsvärk

Jaha i måndags var det då dags för min comeback i fotboll. Tog nog mina första springsteg, om man inte räknar springsteg till bussar etc. Det var nämligen korpenmatch, och det var min tur att spela. Patrik hade ont i sitt lår så han kunde ta Wilmer. Det var jäkligt kul, men ska säga att det känns hemskt i min mage. Ni som har fött barn med kejsarsnitt vet jag pratar om, för er andra kan jag berätta att man efter inte har speciellt mycket magmuskler kvar, och jag kan ju inte heller påstå att jag tränat speciellt hårt för att få tillbaka dem heller, så jag har nu jordens träningsvärk i min mage, resten av denna kropp går fortfarande fint^*hihi.. Men nu till de viktigaste. Jag My gjorde mål efter ca 2 års uppehåll från all fotboll. Och det mina vänner gav blodad tand. På måndag har det match igen ockh då blir det fler. De seriösa brudarna ska till gotland för match ihelgen så förhoppningsvis har man ett litet övertag när de e slitna och inte orkar göra mål*haha*

Annars i dag har jag och Wilmer framkallat lite kort. En del kort till Wilmers utvecklings album, och sen en del kort på oss i familjen.
Jäkligt smidigt det är när man bara tar med dig sitt minneskort och sen framkallar foton på plats.. Det är sånt jag verkligen gillar,

Snart dags för dop, de flesta har tackat jag, vilket jag ör jätteglad för. Nu blir det dock att träna psalmer och böner..herrejisses...

Nu ska jag fortsätta fixa här... Kramar från oss..

Verkligen ett bra tag sen

Det har gått en hel del med tid sen det blev något skrivet av mig sist. Det har hänt en del, men också så har det varit lugnt.

Lämnade bort Wille för andra gången i fredags, Tessan hade sin 25 års fest och jag fick ledigt för att gå. Va mysigt att komma ut och träffa vännerna utan Wille, men ärligt så saknade jag honom hela kvällen. Min lilla älskling.

I går kväll var det andra korpen matchen, Patrik spelade i går och jag hejjade. Grymt roligt att se, hade en bra magkänsla när vi gick därifrån. Wilmer kanske tom får mkt bollkänsla..haha. Alex har verkligen kämpat bra med allt som har med korpen att göra. Hon är drifig den där tjejen. I bland undrar jag var alla människor får sin tid i från. Jag tycker att jag inte har någon som helst tid, men andra hinner med hur mkt som helst. Undra om det är fel prioritering.

Nu på fredag är det dags att fira Alex, både jag och patrik ska gå, dock blir det nog lugnt. Patrik jobbar på lördga och Jag och Wille ska fira Lucas som fyller 3 år, redan kl 11 på morgonen. Undra vad man ska hitta på för present, det blir nog några plastdjur, han älskar nämligen djur, speciellt Lejon.

Just nu Sover Wille, det händer inte så ofra. Han är vaken hela dagarna utom när han åker vagn. På kvällen är han så trött så han somnar sittandes. En annan rolig sak är tt vi har bör´rjat med smakportioner, än så länge är potatis och palsternacka favoriten, herregud han vet inte vd han än så länge missat.

I dag ska vi och äta lunch med Patrik sen ska vi hämta en hemlis på gymet. Annars blir de nog rätt lugnt, en lång prommis blir det ju såklart..

Här kommer lite nya bilder. Håll till godo....

Ha det så bra däute. Kramar från oss

En veckas elände

Det är vad det har varit. Mer en än väcka tom. Det startade på onsdagen i förra veckan när vi åkte in med W till huddingeakuten. Då tyckte vi att hans utslag var lite väl utbredda på hans lilla kropp. Väl där så kom vi in ganska fort... det var förvisso väldigt lite folk där, men ändå. Givetvis skulle en kandidat undersöka honom först, vilket hon oxå gjorde... och vad gör lillskiten... nyser henne rätt i ansiktet... :) Trist bara om hon åkte på någon läbbig influensa efter det... Efter hennes undersökning så konstaterar hon bara att hon ska konsultera sn doktor som oxå ska undersöka honom... Sagt och gjort... doktorn undersöker honom och konstaterar att han har utslag på kroppen. Med oss hem får vi ett recept på tre salvor som vi ska smörja in honom med varje dag i två veckor. Dessutom så ska vi bli kallade till en "smörjskola" på södertälje sjukhus.

Så långt allting bra... trodde man... Alltså, även om det "bara" var utslag så blir man ju orolig... man vill ju veta vad det är, vad det beror på, om man kan bota det och om inte... hur man kan lindra det... Man vill ju inte att han ska ha ont, att det ska klia eller orsaka andra obehag...

Nåväl... han smörjs in som han ska och så blir det lördag... allt verkar rätt bra fram till det att jag ringer min kära och älskade MM. "Hur är det?", "vad gör ni?", "mår ni bra?" mm. Och svaren blev typ "det är bra, själv?", "vi har varit och handlat med mamma" och "jag mår väl bra, men W hade diaré förut idag" Säger hon helt lungt. Då tänker man lite... "jävlar, det låter inte sådär helt ok" men man är lugn ändå. Menar, det är MM som har sett och varit med om det... och så länge hon är lugn så kan jag oxå vara lugn... Man slutar att jobba och möter dom nere i centrum. Då visar det sig att han skitit ner sig på ikea. Jippie... det här verkar inte sådär helt bra. Hur som helst... vi åker hemåt, diskuterar lite om hur vi ska göra med situationen. Menar, det är ju inte så bra om han blir av med vätskan i kroppen. Så vi beslutar oss för att ringa sjukvårdsupplysningen. Och ärligt talat... dom känns väldigt överskattade ibland. Det enda man hör är "åk in, det är min rekomendation", "ni måste åka direkt" mm mm. Så åker man in för att få höra "vi kan inte göra så mkt med än att titta på honom". Nähe, tack så jävla mkt... visst... jag fattar att dom måste ta situationen på det mest allvarliga sätt som bara går det till de symptomer dom får uppräknade... men ändå...

Hur som helst... väl där, på huddingeakuten, igen... så får vi komma in på ett rum direkt. Så kommer det en sköterska och kollar lite på honom och tar anteckningar... Och vad gör lillskiten? Börjar prata och skratta utav bara helvete... Asså... visst är det kul att se honom pigg, och det hade skurit i hjärtat att få åka hem utan honom och MM bara för att man vill lägga in honom... men man hade på ngt sätt ändå velat att han kunde visa ngt som påvisade att han var sjuk men ändå gjorde att han fick följa med hem igen... Det togs blodprov och kissprov... givetvis konstaterade man att det var en virusinfektion i magen... eller som vi säger på svenska... maginfluensa. Grattis familjen... ha det så jävla kul. Det visar sig att man inte kan göra så mkt mer än att hålla en god hygien och trycka i honom vätskeersättning. Bara det är ju lättare sagt än gjort... menar, han vet ju vad som är gott och inte... vätskeersättning äter/dricker han enbart om han är jääävligt hungrig. Välhemma igen, han verkar rätt OK, jag och MM är rätt slitna. Det är rätt ner o sängen, och ner till apoteket dagen efter där sprit, vätskeersättning mm inhandlades. Och man kan väl lungt säga att man har väl aldrig analyserat bajs så ingående och diskuterat det med ngn annan som man har gjort dom här dagarna. söndag och måndag är rätt ok... det verkar som att det går åt rätt håll. Tisdagen... grattis PP du har precis vunnit en kartong feber. Och till MM ger vi en korg med ngt elände som gör magen allmänt orolig och konstig. På onsdagen är det dags igen... in på akuten, kandidaten undersöker, och läkaren kommer efter... Fast den här doktorn var mer avslappnad och förklarade att när det gäller småbarn så ger man dom enbart vätskeersättning om man beslutar för att ta in dom... normalfallet gissar jag på... det finns inget annat man kan göra än att vänta ut bakterien och som sagt hålla en god hygien. Grattis familjen... ni har precis vunnet nästa tävling, första priset är att ni ska sprita hela badrummet... jippi. Småsaker, som inte ens är jobbiga när man tar dom ur sitt sammanhang. Det är ju bara nyttigt för alla att hygienutrymmena är kliniskt rena... men med allt runt om kring så blir det bara jobbigt... för vi är ju inte helt kurranta själv... menar... om W är dålig i magen så är det väl inte mer än rätt att hans föräldrar oxå ska vara det...

Fattar inte hur man kan stressa upp sig så... MM sa idag... "det är helt otroligt... vi kan prata om så mkt annat... men vad gär vi... vi pratar om bajs och vem som mår mest dåligt". Sant så sant... det är vad det har handalt om dom här dagarna... sinnessjukt... man mår ju inte bättre av att upprepa att man är dålig eller att han är dålig... tvärt om... tycker mest synd om MM iaf... man märker att det tär mentalt på henne... klart det påverkar mig oxå... men nog mer på henne... MM har rätt... det är bara att gilla läget, blir man sjuk så blir man. Vi borde prata om dopet, renoveringen av W:s lilla krypin mm mm... vi kanske inte blir friskare... men vi känner oss kanske friskare iaf... åtminstånde som vanliga människor...

Nä. nu är det dags att krypa ner mellan mina slagna hjältar...

Här är dom föresten...

mina tappra soldater och älsklingar

En gång för länge sedan

Det känns som så iaf när man funderar på när man senast skrev ett inlägg.
Jaja, nu är jag ju här... så det är väl rätt meningslöst att tjata om när jag skrev något senast.

Som vanligt har mycket hänt samtidigt som inget speciellt har hänt. Jag menar, W gör ju framsteg varje dag känns det som... men samtidigt så är det så små härliga upptäkter man gör att det kanske inte är mycket i det stora hela... som vanligt vet jag inte riktigt hur jag ska förklara... för även om W fiser i en helt ny tonart så blir man så otroligt lycklig att man inte vet var man ska ta vägen.

Menar, kolla inte det där videoklippet MM la upp ikväll... så som den lille mannen skrattar... och det där är INTE när han har satt igång på allvar... allvarligt... man kan inte bli något annat än lycklig. Trodde inte att det var sant... eller rättare sagt... förstod inte riktigt vad mina kompisar menade när dom pratade om kärleken till sitt barn o sånt... men nu gör jag det...

Har iaf världens underbaraste sambo/flickvän/fästmö/blivande fru/mm/mm/mm och världens underbaraste son och familj.

Det var väl allt jag egentligen ville säga... och det tog ungefär 30 minuter att komma på... tur fan att man inte är författare... skulle ju ta 2 decenier att skriva en bok på 150 sidor.

Jaja... tack och godnatt iaf... för imorgon är det jobb igen.

/PP